hjertqviist

Hej

Jag skriver just nu, här vid denna tidpunkt om något jag hade fasat men ändå försökt förtränga och tänka bort. Idag i skolan var vi först på studiebesök på HCL, det gick bra, älsklingen skjutaste mig dit, tack gullet för det. Fick dock gå därifrån *sjukhuset* tillbaka till skolan, men hade schysst sällskap så det var en härlig promenad. I skolan hann vi sätta oss i matsalan, sen påväg ut därifrån så ringde jag till mamma, fick där dåliga, riktigt hemska nyheter, det kändes som om hjärtat brast, allt blod inom mig sprutade ut, som om kroppen blev för tung att bära, huvudet orkade inte tänka, hjärnan la av, jag såg svart, tårarna sprutade, jag var i chock. Matilda tog med mig till skolsyster, där blev jag väl omhändetagen, skolsyster grät tillsammans med mig när jag berättade, hon tog så illa vid sig, hon visste redan, hon hade hört men inte det jag hade fått reda på, hon visste inte det jag visste som gjorde mig så ledsen, men när hon fick veta förstod hon mitt öde, hennes ögon fylldes av tårar, och där satt vi och kramade om varandra, tröstade varandra, försöke prata men grät mest. Hon hjälpte mig med att se till att jag blev hämtad.

Ricos flickvän helene hämtade mig, tack gumman för det, du är bäst, bättre flickvän undrar jag om rico har haft, du är så otroligt fin. Till platsen kom jag, men innan dess kändes det som om det tog tusen år innan jag kom dit, jag ville bara att helene skulle gasa, allt hon hade, jag ville vara på plats, som alla andra i släkten och familjen, finnas där, trösta, gråta, få vara med, få höra och se, allt de som de såg och hörde.

Jag kom dit, stämningen var inte den bästa, men trots att vi alla mår som vi gör trivs vi ändå bäst tillsammans, och vi behöver varandra, just nu, ingen kan vara någon annanstans.

Vad som hänt vill jag ännu inte berätta, det har inte funnit allt än, bara hälften, kanske inte ens det, de viktigaste och mest älskade saknas fortfarande, och det gör ont, de svider i hjärtat, huvudet orkar snart inte mer, har sovit 5 timmar sen i söndags, min kropp orkar inte, men jag håller ändå ut, jag står emot och tänker, jag klarar av detta. jag måste göra det för allas bästa.

Sökandet las av 15:00, nu kunde vi inte få veta mer, nu hoppas vi på att poliserna och brandkåren samt dykarna imorgon kan finna de vi saknar mest, de som oroar oss, de vi fasar för mest, de vi egentligen inte vill höra lr se, de vi vill få ogjort, de vi önskar aldrig hade hänt, de vi gråter över men som vi tyvärr inte kan göra ngt åt hur gärna vi än vill, vi hoppas att ni hittar de, nu vill vi ha svar, kan ni ge oss det?

Imorgon finns jag på platsen igen, tsm med släkt och familj hjälps vi åt, vi stöttar och letar, vi försöker allt vi kan.

Detta är ngt man aldrig skulle kunna tänka sig kan hända, men de har hänt, precis som allt annat som hänt inom vår familj och släkt de senaste åren. det är ofattbart, ingen förstår, alla vill vi ha ett slut på denna onda förbannelse, när får vi det? kommer vi få det? jag hoppas det.

---

För att komma på andra tankar.

Jag blev hemskjutsad av mammas kusin ann tsm med rico och helene, tack för det. Älsklingen skulle precis in till stan för att träffa kalle och micke samt tell och david, så jag följde med. vi hämtade micke först, drog vidare mot stan, där fick micke och jimmi en konstig ide för sig, ett impulsköp, lr köp? ska man kalla det för det? Älsklingen har länge funderat på det men aldrig vågat, inte i mitt sällskap iaf, men nu med micke som hakade på blev modet större. Så först satte sig micke på bänken, kanylen åkte igenom och sen satt piercingen i ögonbrynet på plats, haha micke var riktigt rolig, nöjd blev han och vi skrattade så åt han.
Sen var det älsklingens tur, som först velade, han var inte säker men bestämde sig i sista sekund, efter någon minut satt piercingen i bröstvårtan, haha när du låg där på bänken och jag såg din blick, den var inte att leka med, du såg ut som om du sett ett levande lik, ditt livs mardröm, du var så rädd, och ont gjorde det, stackare men nu har du din piercing som du så länge velat ha men aldrig vågat göra. Det fick du i 1 års present av mig :) och de ville du ju ha med, så då sa vi de, att de är min 1 års present från mig till Jimmi.

Ja, sen blev de fika me tell, kalle, micke, älsk och david, de var mys, efter småsnack skjutasde vi hem micke, sen åkte vi hem och åt middag.

Ikv har älsklingens mamma varit här, vi fick lite trangodis, fast fina presenter också, vi fick äggkoppar, ljus, servetter, och godis samt trisslotter, tack kära svärmor för det. vi hade också mkt o prata om, hon kom vid 19:15 och gick 21:30 haha, men trevligt var det. :)

Nu sitter vi här, har laddat ner en film som ska slås på nu, en jobbig dag framför mig imorgon, hoppas på att kunna sova lite mer inatt.

uppdatering sker när jag har tid och ork.

Puss och kram


du är den finaste som finns,
Du är det bästa som hänt mig,
Jag älskar dig min Jimmi Hindblom <3


/ E