hjertqviist

Hej

Jag tänker inte yttra mig om vad som hänt, har inte skrivit på väldigt länge men vem orkar när det är som det är? detta är bland de värsta som hänt och som kan hända, tror inte att det är sant, känns som man vandrar i en mardröm som är omöjlig att vakna upp ifrån.

Jag skriver inget om vad som hänt för personens bästa, kanske den inte vill? kanske de närmaste inte tkr det är okej? jag har inte frågat och frågar inte heller. För er som vill veta, läs tidningen, läs nyheterna, där får ni svar, kanske inte på vad de är som jag skriver om, ni kanske inte kan dra ngn koppling, men för er som vet, ni som  känner mig och min familj och släkt förstår och vet, det räcker.

Det finns inget slut på den onda förbannelse som drabbat vår familj och släkt, är det meningen att livet ska vara såhär? är det meningen att människan ska behöva lida så som vi? Finns det ngt vidare svar på det? ge mig det isf, så man vet om det är ngn ide att ta sig vidare lr om man ska stanna här, lägga sig ner och somna för alltid.

---

Nu har jag iaf blivit frisk från sjukan, det är väl skönt iof.

Onsdag idag med kan jag tillägga, har varit i skolan, fast inte från morgonen, vi hade inga lektioner idag utan det var studentmässa i aulan mellan 08:10-14:00, kände verkligen inte för det, så jag åkte till skolan lagom tills de att vi skulle gå igenom de svenska nationella proven som kommer komma snart. Fattar ingenting och det lär inte gå så bra, men men jag gör mitt bästa och mer kan jag inte göra.

Efter de åkte jag hem med bussen med anna och matilda, precis kommit hem nu i stort sätt. Älsklingen sitter och spelar med micke, jag sitter här, tung i huvudet, trött så de svider i ögonen, ont i magen så det känns som jag ska spy när som helst eller att jag har en stor kniv inom mig som skär upp mina inälvor djupare för varje gång jag rör mig.

jaja, imorgon är det studiebesök på hjälpmedelscentralen kl 08:10. Får se om jag pallar ta mig dit, vet inte riktigt hur bussarna går :S jag lär väl inte hitta dit, komma försent lr ngt, ah vi får se hur jag gör. Sen redovisning imorgon med, om trafficking, inte övat, inte funnits en enda tid lr tanke på det just nu, dessa dagar har varit sömnlösa, oroliga, fruktansvärda, inte bara för mig, utan för alla inom familj och släkt och andra som står oss nära.

Jag vill inte skriva mer nu, det får räcka här, jag kanske bestämmer mig för att berätta så småning om, men bara kanske, om det visar sig att det är okej, om andra gör det, visst tidningen har gjort det en del, men jag känner personligen att jag inte vill, inte just nu. Jag orkar inte, vrf ska jag skriva när jag inte vet? ah det är fruktansvärt.

Puss och kram


Du finns här för mig,
Din famn är öppen och den tröstar och värmer,
Jag älskar dig min Jimmi Hindblom <3


/ E