hjertqviist

hej allesammans

Ångest ja, det är min rubrik och också det som existerar inom mig just nu...
Skolan är så sjukt jobbig, projektarbetet bara rinner ur sanden, har inte kommit någon vart på över 1 månad, och egentligen ska man skriva varje dag och föra loggbok om hur det går, jadu hur ska detta sluta?

På torsdag är det prov igen, i psykosocialt arbete, s. 1-30 och jag försöker läsa men fattar dock ingenting och det gör mig sjukt förbannad och får mig att tänka, jag slänger böckerna åt skogen, skiter i allt för jag orkar inte. Men det funkar inte riktigt så, för samtidigt vill jag lyckas och klara allt för det vet jag att jag kan...

Snart naturkunskap B -prov också, har inte gjort det än, de andra i klassen hade de innan lovet men jag kunde inte gå på den lektionen då jag hade körlektion, Så nu måste man plugga till det också, och det känns som att det vore skönt att bli av med det innan det kmr en massa nya läxor och prov.

Mamma och pappa åker snart till Linköping med lillebror också, det skapar ångest hos mig, det är nog bland de värsta, han ska opereras nu igen och det är alltid sjukt jobbigt då man inte vet hur det kmr gå. Mamma och pappa kmr då att bo i Linköping båda två, och då gäller det verkligen att jag klarar min skola helt sj utan hjälp, men de ska jag nog fixa, huvudsaken är att martin har det bra, jag är så rädd inför denna operation, och jag tänker på dig varje dag, varje kväll, varje timme och varje minut i stort sätt. Jag är så rädd om dig lillebror och jag älskar dig.

Så måste man också hitta tid till att plugga till körkortet, det är ngt som stressar upp mig helt totalt och gör mig helt galen, jag vill så gärna ha det och egentligen skulle jag kunna skita i skolan bara för att ägna mig åt det men samtidigt så känns det ganska dumt...

Det nya schemat i skolan med som jag nämnt tidigare suger riktigt hårt och jag blev nästan gråtfärdig när jag såg det. Riktigt dåligt, sena dagar och bajs på fredagen säger jag bara, denna sista terminen blir inte rolig kan jag lova, och jag hoppas bara jag ska orka stå ut med allt elände som händer och sker.

Detta är en del i allt, sen har jag mig sj att jobba med också, när jag märker att allt jag vill inte går i uppfyllelse och allt jag kämpar för inte ger ngn effekt blir jag bara så depp, och med allt annat runt omkring blir det bara så jobbigt, men mig sj är iaf ngt jag aldrig struntar i utan jag kämpar och gör allt jag kan.

Jobbet också, jag måste få fler tider, vill jobba mer, men när ska jag hinna i allt detta? finns det tid över? kan jag strunta i skolan vissa dagar för att jobba? ah, många tankar som kommer och går i mitt huvud hela tiden, jag försöker hitta lösningar men det är inte så lätt.

Vi drar några djupa andetag, försöker slappna av och hoppas på att den onda klump i magen släpper, eller iaf lättar lite, det brukar dock inte bli så, för denna ångest och dessa tankar finns här ständigt känns det som. Jag måste ärligt talat säga att detta lovet har varit guld, jag har inte oroat mig någonting, allt har varit så bra, inte haft en tendens till ångest ett dugg, bara de två sista dagarna när man visste att snart är det dags för skola igen, höga krav, och lilla jag, som stressar upp mig för minsta lilla ser allt detta som världsproblem och vet inte hur jag ska lyckas, det är så man kan gråta, och ibland gör jag det, gråter allt jag har i min älsklings famn, tur att han finns där, som lyssnar och kan trösta mig och lugna ner mig, klappa mig och få mig på andra tankar, du är bäst älskling du är verkligen allt för mig.

Jag hoppas att jag ska hamna i fas, få bort alla rester i skolan och hänga med lite mer, jag får kämpa trots att det tar emot och är så sjukt tråkigt många gånger, men allt går att lösa det vet jag, även om det inte alltid är så lätt så går det, och jag ska bevisa det för mig sj.

Det var väl vad denna bloggen fick handla om just nu, för usch vad det gör ont inom mig just nu, och det spelar ingen roll vart jag än är, vilka jag än umgås med, eller vad jag än gör, för den finns fortfarande där, det är bara jag sj som kan försöka få bort den...

Puss och kram


För alltid du och jag,
Du är mannen i mitt liv,
Jag älskar dig min Jimmi Hindblom <3


/ E