äntligen frisk
Hej
Det var väldans länge sen jag skrev blogg nu jag vet men detr beror på att jag legat riktigt sjuk sen i onsdags med hög feber, ont i huvudet, migrän, ont i kroppen och totalt genomförkyld.
Nu efter en vecka så har jag börjat piggna till men är fortfarande lite smått seg, var hos läkaren igår och tog en massa prover, de fick sticka om blodproverna på mig då jag har så svårt för att få fram något blod, men de lyckades till sist, och det är så roligt när de måste sticka om och om och om igen, jag menar jag älskar ju sprutor? ah, aja får se vad provsvaren säger, om jag är sjuk lr frisk. Min förkylning och allt var iaf ett virus så jag kunde inte få ngt penecillin av det, så det är bara till att vila sa doktorn.
Lillebror har opererats nu, först den 25:e januari, och den operationen gick inget bra, de lyckades inte, trots efter 18 timmars operation så lyckades dom inte, läkarna är medvetna om hur kritiskt det är för martin och bestämde sig för att göra en ny operation om mamma, pappa och martin själv tillät det.
När läkaren frågade min älskade bror så viskade han fram: Snälla, låt mig va, jag orkar inte mer, jag vill hem...
Men läkarna ansåg och tog beslutet operation på fredagen igen den 29:e januari då de var tvugna till att lyckas för martins bästa, och för hans överlevnads skull.
Operationen utfördes, efter 15 timmars ytterligare operation hade de inte lyckats, och läkarna kunde inte fortsätta då hjärnan hade svullnat upp så mycket på hnm vilket är väldigt farligt. Så tyvärr, ingen operation lyckades och eftersom hjärnan är så irriterad nu och svullen måste man vänta med en ny operation. Det innebär att lillebror får komma till kalmar igen, och invänta ett nytt datum längre fram när hjärnans svullnad lagt sig och läkarna har kommit på en idé om hur de ska lyckas rädda hnm.
Läget idag med min bror är sådär, han har blivit förlamad över halva ansiktet och kan därför inte äta eller dricka själv och han har svårt för att prata. Jag har fått höra hans röst över telefon två gånger nu de senaste dagarna, och det har varit de underbaraste som hänt på länge, du lever iaf gubben, åh du är det finaste som hänt mig.
Jag har mått riktigt dåligt över detta, eller jag mår fortfarande riktigt dåligt, jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska säga, jag ber om att min enda och bästa lillebror i världen ska få överleva, få ett bra liv och kunna leva någolunda likt alla andra, du är inte värd detta, men jag har insett att det går inte att göra ngt åt detta för oss som står dig nära vid sidan om, att sötta dig och finnas med dig är det enda vi kan göra, man känner sig maktlös och det är en fruktansvärd känsla. Lillebror, jag saknar dig, vill ha dig här hos mig nu. I Love You
I måndags var värsta dagen ever, jag har nog aldrig gråtit så mkt som jag gjorde då.
Det som hände var att allt gick skit, precis allt och det kändes som om det var meningen att det skulle det också.
Första saken var att jag vaknade, var så fruktansvärt sjuk, grät för att jag ville bli frisk, grät för att vi inte har någon bil och mamma och pappa finns inte hemma och kan ta mig till någon läkare, grät för att jag var för sjuk för att orka gå eller ta bussen till närmsta vårdcentral.
Så fick vi låna älsklingens pappas bil, så då skulle jag ringa och boka en tid hos en vårdcentral i kalmar, jag ringde först till berga centrum, dit fick jag inte komma för jag stod inte skriven där, så de skickade mig till sjukhusrådgivningen, de frågade vilken vårdcentral jag bodde närmast, Berga svarade jag, så de sa att det var dit jag skulle gå och kopplade mig på telefon dit, de svarade och ville inte ta emot mig så de kopplade mig åter till sjukhusrådgivningen, och de visste inte vad de skulle göra, de kunde inte boka en tid åt mig, så de skickade mig till någon annan växel, dde ville inte heller hjälpa mig, ah så jag bara grät och grät.
Ringde till pappa och berättade, han blev förbannad och ringde upp bergas vårdcentral, de var lika störda i huvudet mot hnm så pappa ringde till den läkaren vi alltid gått till som dock ligger i Nybro, men han bokade tid åt mig så jag skulle få åka dan efter, Tack pappa. och det besöket vet ni ju redan hur de gick.
Hur som helst, dagen gick, jag hade hittills inte ätit någonting sen i onsdags då jag bara legat i sängen och varit så sjuk, men äntligen orkade jag ta mig upp för att koka lite makaroner och steka mig några köttbullar, men vad tror ni händer då? Spisen går sönder, maten fick ätas med något hårda makaroner, men köttbullarna fick hoppa in i micron så de var inga problem, men ändå, skit. så det grät jag också för.
När jag sitter och äter ringer Evelina i min klass som jag har mitt projektarbete ihop med, hon säger att hon hoppat av vårt projekt och ska börja på ngt helt annat och nytt nu när det snart är dags för att redovisa det, panik? ah, så nu grät jag ännu mer för att jag fick panik över hur jag skulle ändra om allt och fixa allt själv och planera för redovisning och skit, så då grät jag ännu mer.
Efter allt detta gick jag och la mig, sov, sov och sov, det var säkrast så, för då kunde ingen otur förfölja mig. Tycker jag haft nog med otur nu faktiskt med allt som är och varit.
Grattis till oss idag älsklingen som har varit förlovade i 7 månader.
Det har varit den bästa tiden i mitt liv, och ringen jag bär på mitt finger som står för den kärlek jag har till dig och det löfte om att jag aldrig ska lämna dig betyder mer än något annat,
Du är bäst på alla sätt och jag älskar dig bara mer och mer för varje dag som går,
Du är det finaste och mest underbaraste som hänt mig,
Du är allt för mig och jag ska alltid älska dig min Jimmi Hindblom <3
/ E
Kommentarer
Trackback
