Onsdag
Hej alla människor, nu närmar det sig jul, dagarna springer iväg, och jag antar att de flesta är stressade och går med tanken hur de ska hinna med allt innan julaftons stora dag.
Sj har jag hunnit klart med nästan alla julklappar, endast älsklingens paket kvar och den tar jag på lördag.
Skönt att ha allt fixat, det blir dyra julklappar i år, speciellt till mor och far, svärfar och lillebror, men de är de värda, älskar att köpa julklappar, speciellt när man vet att de är ngt som de kmr bli glada över, det är nästan roligare än att få sj.
I helgen ska mamma och jag få en stund tsm, vi ska gå på stan och köpa julklappar till älsklingen och lillebror ihop, det brukar vi alltid göra, och så brukar jag peka ut ngt som jag önskar mig i sista stund, så blundar jag en stund och på julafton får man de man pekade ut, konstigt, alltid varje jul :P
Snickerskakor :)
Knäck :)
Julgodis skall också hinnas med, köttbullar och förhoppningsvis en omgång lussekatter till om jag orkar, det är ju så gott.
Jag har världens underbaraste älskling, denna nalle fick jag idag från nallebudet, i en liten ask kom den. Jag satt på jobbet, mina kollegor kollade på mig och var lika nyfikna som jag. Jag hade ingen aning om ifrån vem det var, trodde faktiskt inte de var från min älskling eftersom jag fick en stor riktig nalle av han förra veckan.
Men så öppnar jag asken och där i ligger exakt denna nalle med en polkagrisstång, en ros och en liten julklappspåse, och så nallen förståss. Ett litet kort låg där i med, och när jag öppnade det trillade ett hjärta ut, och i kortet stod det:
Älskling jag älskar dig så mycket,
skulle inte klara mig en sekund utan dig.
Älskar dig bara mer och mer för varje dag.
Pussss Pälskling /Din Jimmi
Du gör mig så lycklig älskling, jobbdagen har varit så mkt bättre, tänkt på dig, saknar dig nu, ses snart, och då ska du få världens största puss.
Annars är livet si sådär just nu, men vill inte skriva om det här, kanske längre fram.
Allt för denna gång.
Lördag
Helg, äntligen, alltid skönt.
Sjukt trött är man alltid, tur man kan dra sig om morgonarna och ligga kvar i värmen :)
Igår var det fredag.
Idolfinal, Minnah och Jay, och självklart vann Jay :)
Konstigt, jimmi har sagt sen de började att de skulle bli dom i final, så blev det så också, sjukt.
Var hos mamma och kollade finalen, hon ville ha mig hemma, och det är så mysigt att få känna sig liten igen, krypa intill mamma under en filt och kolla tv.
Vi åt tacos vilket var väldigt gott och efterlängtat, mätt blev man också.
Körde hem efter idol var slut, kom hem runt 23:30, var skapligt trött då, har jobbat sen 07:00 varje dag denna veckan och varit hemma runt 17:30, så det kändes att man var trött, höll på att somna hos mamma flera ggr.
Idag lördag sov jag till 10:00, skönt, slippa gå upp 05:30.
Sen blev det en god frukost och sen gav jag mig ut på äventyr.
Åkte hem en sväng till mamma och pappa där de blev några mackor, kollade tv med lillebror, ah mys :)
Även handlat julklappar idag, spännande, alltid roligt, än roligare att ge bort dom sen och se andra människor glädjas.
Nu är kl väldigt mkt, är skapligt trött, somnar snart.
Söndag imorgon, då blir de julbak med mamma.
Allt för denna gång.
2:a advent
Vem har sagt att livet ska vara lätt att leva? Vi går alla igenom svåra och tunga bördor, mörka stunder och ömma hjärtan, det är jobbigt och det tar olika lång tid för alla att läka sina sår, men när såren väl har lagt sig så hittar man nya krafter och nya tag som gör att man orkar gå vidare, man orkar se ljuset och man orkar kämpa för att allt ska bli bättre än vad det är, och jag trodde på det fram tills nu, efter allt som har varit och allt vi gått igenom har satt många spår i våra själar, både bra och mindre bra, men tillsammans för oss som finns kvar här på jorden så har vi kämpat något enormt och verkligen hittat varandra, och kommit varandra så nära och hittat en styrka ihop som gör att vi orkar gå vidare och kämpa.
Till en början kämpade vi individ för individ, men nu när det har hänt år efter år, gång på gång, smärta efter smärta så tror man inte att det ska kunna hända något mer och något värre efter varje jobbig sak vi fått gå igenom, men ack så fel vi har varje gång, när man väl tagit sig igenom en smärta och en stor sorg och allt börjat ordna sig så händer något nytt, en ny smärta kommer och bryter ner än, livet rasar för varje gång och man undrar när allt ska få ett slut, kommer det någonsin få ett slut? jag vågar inte tro på det längre... just nu väntar jag på nästa smärta, trots att det för 1 vecka sen kom en ny sorg för oss alla, det hände så oväntat? det kom så plösligt, du lämnar oss nu... och det gör ont...
Att höra dig säga att du väljer att gå, du väljer att lämna oss, mitt i allt som är, just i denna stund, gör fruktansvärt ont, helt utan förvaning, ingen hade ens tanken på att detta skulle kunna hända, kanske senare i livet, men inte just nu, och det gör så fruktansvärt ont, jag gråter, jag skakar, jag fryser, jag är så ledsen, jag vet ärligt talat inte om jag orkar detta också...
Mormor, först dog du, kort där efter förlorade vi din mamma, alltså min gammelmormor, och det var bland det värsta som hänt i livet, att förlora dig, vi saknar dig, och allt som vi gått igenom efter att du försvunnit har vi alla önskat oss din famn, den värmde alltid, men tanken på den kan få än att känna den känslan, och den värmer, jag vet att du finns här...
Peter, min älskade morbror, mina kusiners far, Annis man och min mors bror, dig saknar vi något otroligt, din död i våras kom som en chock, du drunknade ifrån oss, och en död på det viset är orättvist, men det är väl så livet är? orättvist... jag älskar dig.Min anorexi, som jag fått slåss emot i 5 år, har tagit på våra krafter, den har brytit ner oss, smärtan har varit hemsk, och den har varit jobbig för oss alla, inte bara för mig... jag är glad att jag är friskförklarad nu, det har varit jobba år, många krafter har gått åt för att slåss och vinna mot den... Jag är stolt, jag är stark.
Min kusin som precis förlorade sin far Peter har en sjukdom, en dödlig sjukdom, den har försökt ta ditt liv många gånger, du har varit näst intill död, men ändå finns styrkan där, viljan och krafterna, det är dom som gjort att du överlever, och det gör du, du lever, och du kämpar, vi kämpar, vi ber för dig, du är bäst, jag älskar dig.
Lillebror, din dödliga sjukdom, din livslånga sjukdom, som du fick för ca 1,5 år sen, den har försökt ta ditt liv gång på gång, tårar har fällts från våra kinder, och smärtan och sorgen över dig har varit den värsta hittills, du är mig närmst, du är en del av mig, vi är själsfrändar, vi sitter ihop med ett osynligt band, vi slåss för varandra, du har hjälpt mig igenom min sjukdom, nu är det min tur att hjälpa dig, jag slåss för dig, jag ber för dig, mormor och Peter är med dig, Gud är med dig, vi alla är med dig, vi finns för dig... Jag älskar dig, ALLTID.allt händer, sjukdom efter sjukdom, död efter död, ska det någonsin få ett slut?
Och så nu för 1 vecka sen, ännu en sak, nu lämnar du oss, och den smärtan är obeskrivlig, du är liksom allt för oss, jag är en del av dig, och nu försvinner du, helt utan förvarning, bara drar du, jag fattar inte, och jag kommer nog aldrig förstå heller, men smärta, tårar, ilska och hat finns inom mig, vet inte riktigt vilken känsla som är starkast, jag är både ledsen och arg på dig, trodde aldrig detta, men det är ditt val, och väljer du den väg som du nu har tagit dig in på, som du säger är den rätta vägen för dig, så visst gör det, det är upp till dig...
Men det gör så in i HELVETE ont...
Jag är inte hel utan dig...
Vi är inte hela utan dig...
Men, vad ska vi göra?...
Vi kämpar vidare, hoppas på att smärtan vi känner får ett slut, att ljuset snart kommer, och att vi och vår familj får vara ifred nu, att vi nu får känna lycka, glädje, kärlek, för det var länge sen nu, alla sjukdomar och dödsfall har verkligen brytit ner oss, nu måste vi kämpa, vi kan inte lägga oss här...
Vi kämpar vidare, utan dig nu...
Ingenting kommer någonsin kunna bli som vanligt, det är hemskt...
Du fattas oss...
Jag kommer alltid älska dig... / Din Emmelie Ida Hjertqvist...
förlåt
Hej.
Länge sen nu jag vet, alldeles för dåligt av mig, ber om ursäkt.
Men det har varit för mkt nu helt enkelt, jobb 07:00-16:30 varje dag, ledig lördag och söndag, och då har det hänt massvis.
Var ute hos mor och far i söndags och adventsfikade på nybakade lussebullar som jag och min lillebrors flickvän Ann-Sofie bakade, det var väldigt mysigt, och gott, julmusik på och julkänsla över allt, snart nya bullar, dom är slut.
Sen blev det julskyltning med familjen, myspys.
Ska bli bättre på att uppdatera här på min blogg.
Allt för denna gång.
